Artificiell intelligens kommer i grunden att förändra hälso- och sjukvårdssystemen. Många studier visar på potentialen för artificiell intelligens i vården, men att föra in innovationerna i vardagens verksamhet är fortfarande en stor utmaning. En central fråga är hur nyttan kan göras mer transparent och hur tillit till tekniken kan byggas effektivt. Samtidigt måste löftet vägas mot möjliga risker.
Integrationen av artificiell intelligens i hälso- och sjukvårdens praktik ger både möjligheter och utmaningar. En nyckelfråga är hur tillit kan skapas samtidigt som användningen är säker, effektiv och i rätt tid. Förtroende hos vårdpersonal, patienter och beslutsfattare är avgörande för snabbare införande utan att äventyra etik och vårdkvalitet.
Artificiell intelligens definierades först av John McCarthy på 1950-talet som ”vetenskapen och ingenjörskonsten att skapa intelligenta maskiner” [1]. Tidiga tillämpningar byggde på enkla ”om-så”-regler. I dag gör ökad datatillgång och snabb utveckling av beräkningskapacitet att systemen kommer närmare att efterlikna delar av mänsklig intelligens.
Medan möjligheterna har diskuterats brett för kliniska undersökningar och beslutsfattande, till exempel inom radiologi, behöver betydelsen för hälsofrämjande hälso- och sjukvård beskrivas tydligare. Hälsofrämjande insatser är ofta personalintensiva och kräver tid för konsultation, rådgivning, utbildning och samverkan. Den växande bemanningskrisen gör detta svårare. Denna policy brief undersöker hur artificiell intelligens kan stödja hälsofrämjande arbete i hälso- och sjukvården.
